Bloggen om män !

Har man samma personlighet när man är i ett förhållande och när man är singel?

Jag har jämt trott att jag är exakt samma människa med exakt samma personlighet oavsett vem jag är med och vilken situation jag är i. Den där självständiga kvinnan som klarar sig själv och hade levt exakt lika bra utan att ha en man runt omkring mig hela tiden. Sådan är jag i alla fall när jag är singel.
 Vill jag ha upp en tavla på en betong vägg så drar jag fram slagborren och borrar ett hål i väggen och fixar upp den alldeles själv utan att behöva ringa runt till de starka karlarna i telefonboken. Men när man går in i ett förhållande så tar jag på mig den där kvinnliga rollen. Hon som inte klarar av att spika in en spik i väggen själv, hon som inte kan byta ett däck på bilen själv och så vidare.

Är det verkigen så att vi blir mer kvinnliga när vi går in i ett förhållande och rollen som en riktig kvinna?

Jag satt och diskuterarde med min vännina om just detta ämne och vi kom fram till att det verkligen är så. Vi blir riktiga kvinnor när vi har en man bredvid oss. Vi blir mer känsliga, sårbara och måste beskyddas ständigt från livets alla faror. Vi gråter mera och visar verkligen att vi blir ledsna om vi blir det. Vi släpper ut tårarna när vi bråkar med våran partner eller när vi slår oss på fingret. Vi ser ut som riktiga frågetecken när vi ser en hammare ligga på bordet och en tavla som ska upp väggen. Som om vi inte vet hur vi ska göra för att få upp den? Om vi hade varit singlar hade vi inte tvekat att slå hål i väggen och få upp tavlan. Vi tappar alltså all maskulint i oss och använder bara våra femenina sidor i ett förhållande.